Igår morse for jag till Lidköping för att vara barnvakt åt min brorsdotter under svägerskans systers bröllop. När jag kom dit satt det lilla barnet i sin vagn alldeles nöjd med att titta på när morfar dekorerade på scenen inför bröllopsfesten. Vi samtalade lite grand och sedan bestämde jag och min protegé för dagen oss för att ta en liten promenad ute i det fina vädret. Vi gick ett tag till dess Tuva-Li bestämde sig för att hon blivit trött i benen och att det var roligare att krypa omkring i de blöta löven. Något som hennes farbror inte var lika förtjust i då han inte riktigt visste var ombyteskläder fanns att få tag i så den leken slutade snabbt. Istället tog vi oss ett litet mackfika under vilket vi båda kom fram till att vi inte har riktigt samma uppfattning om vad det innebär att sitta stilla när man äter Tuva-Li var dock mestadels nöjd under kvällen och jag fick även lite avlösning av mor och far emellanåt.

Ska man måsta sitta så här stilla medan man äter? Räcker det inte med att man befinner sig i en och samma möbel?

Bröllopet var mycket trevligt med fin vigsel, trevlig underhållning, god mat och fika mm. När jag, efter en natt i Lidköping sedan satte mig på tåget på väg tillbaka till Göteborg och började reflektera lite grand över helgen så kände jag bara hur lycklig jag blev. Inte enbart över att ha fått vara gäst på detta mycket trevliga bröllop utan även över att det finns sådana här människor även i Sverige. Människor som bjuder in folk de knappt känner till bröllopet. De enda jag har varit med om där detta kan hända, och även har hänt bör tilläggas, är i samband med afrikanska vänner. Även det varma mottagandet hos en annan av min svägerskas systrar med familj glädjer mig mycket. Jag känner hur jag blir alldeles varm inombords när jag tänker tillbaka på helgen vilket är en mycket trevlig känsla. Jag kan bara tacka för helgen än en gång även om jag inte tycker att detta nog uttrycker den glädje jag bär med mig från detta äventyr.

I helgen har svägerskan, brorsdottern och mostern befunnit sig i staden. Trevligt att få träffa dem allihop och att få spendera en stor del av helgen med det lilla barnet och även en liten tid med hennes kusin. Man upptäcker vad mycket hon har börjat göra nya saker som att gå lite grand, prata med mer ljud som liknar ord och hon kan minsann även kasta slängkyssar också. Riktigt skicklig är hon på det och gav moster Annika flera slängkyssar när hon skickades iväg med tåget. När mamma tog fram mobilkameran för att filma  slängkyssarna verkade hon dock tycka det var nog och gav mig ett par pussar istället =)

Det har varit en mycket trevlig helg. På bokmässan fick jag även hålla i en e-boksläsare och lite sugen blev jag allt på en men det får dröja ett tag. Inte blev mässan sämre av att jag blev bjuden på en bok av min kära moster. Det tackar vi för och jag ska se om jag inte hinner med att läsa den snart.

När Sara kramat om moster Annika som hälsning sa lilla Tuva-Li ett mycket glatt och tydligt HEJ! Tänk vad ett hej kan vara glädjande. Tänkte på det idag att det behövs så lite för att man ska bli glad. Det räcker att någon säger hej. Spelar ingen roll om man känner dem eller ej men det känns bra att bli sedd. Stannade till på en station igår och pratade med en äldre dam som verkade lite pratsjuk. Eller… jag kanske inte fick så mycket sagt men jag fick lyssna en stund innan vi båda klev på varsin spårvagn.

SE MÄNNISKOR I DIN NÄRHET! Även om det är med så lite som ett “hej”. Jag tror starkt att det kan förgylla någons dag. I alla fall om man inte säger det som en ramsa utan att man säger det på ett sätt som visar att man lagt märke till personen.

Fick även tipset att efter min examen som sjukhusfysiker söka jobb i Brisbane i Australien. Kanske något att tänka på.

Så har då livet börjat i den nya staden. Alla som bor här försöker övertyga mig om att det inte känns som en så stor stad. Om någon försöker få er att tro det så lita in på dem. det är en stor stad, i alla fall i jämförelse med övriga städer jag bott i. Studierna har börjat komma igång på riktigt nu då det bara är ett par veckor kvar till första tentan. Alltid spännande med nya platser att skriva tenta på då man inte riktigt vet vad man kan förvänta sig av dem men det har ju löst sig hittills i alla fall så jag hoppas att det gör det även denna gång.

När jag var iväg på veckohandlingstur till Maxi lördags tänkte jag att det är ju bäst att ta med sig kameran så att modern kan få se några bilder från Göteborg så att hon inte tror att jag gått och blivit överkörd eller “magrat borta värta”. Jag säger modern, inte för att jag inte tror att fadern inte är intresserad av det också men för att modern är den som mest ger uttryck för det och jag misstänker att fadern inte hyser någon större oro för det trots avsaknad av blidbevis så länge telefonsamtal kommer med jämna mellanrum.
Nåväl, när jag så skulle dra in bilderna i datorn hittade jag också bilder från sista veckorna i Jönköping och tänkte väl att det passar sig ju alldeles utmärkt att visa ett av de tre fina exemplar av jönköpingsbor jag fått glädjen att dela sommaren med då hon gör sig alldeles förträffligt på bild med sitt finurliga leende.

Farbror Josef går inte säker någonstans för en sådan mästerlig jägare som jag!

Nu har jag dig! MWAHAHAHA!

Titta, jag har fångat en anka också!

Så här har jag sett på tv att man visar upp sitt jaktbyte.

Vad gör man i Göteborg då? Ja, den som det visste. Folk som har förslag på bra aktiviteter får gärna komma med dem men en sak har jag i alla fall kunnat göra hittills. Njuta av vädret. Soligt och fint har det varit och inte är det särskilt allt heller. Lite kyligt kan det vara på morgonen men det brukar rätta till sig under dagen, det gäller bara att ha klä sig så pass att man inte fryser på morgonen och sedan inte svettas som en tok på eftermiddagen. Något jag även lärde mig fort är att det gäller att konstant vara redo för regn vilket lett till införskaffande av Gore-Tex kläder. Fantastiskt påfund =)

Se jusst he vaL när soLa schiin.

Så har då halva sommarjobbet gått och det återstår således bara 5 veckor. Det känns verkligen som att tider bara flyger fram. Fort går det och jobbet är fortfarande roligt. Det känns att jag hunnit jobba några veckor och jag börjar komma in i det mer och mer. Helt upplärd hinner jag dock inte bli i sommar skulle jag tro. Känns inte som att jag någonsin skulle bli det då det alltid verkar finnas något nytt som händer men det är ju kul det också. Har diskuterat det lite med en kollega som har jobbat där längst av alla. Hon konstaterar att inte heller hon kan allt och det är mycket som händer som är lite krångligt och inte alltid helt lätt att reda ut. Vi var dock båda ense om att det är kul när det händer saker som är lite kluriga så att man får försöka lösa de problemen. Vissa dagar när man bara har sådan uppdrag kan det dock bli lite mycket. Då kan det vara skönt att få in något enstaka ärende som man kan följa rutiner på.

Antagningsbesked till utbildning till hösten har kommit och jag har till min stora glädje blivit antagen till att fortsätta min utbildning i Göteborg. Det är klart att det känns både “bra å na” att flytta till en ny stad igen, det är dock för tillfället övervägande bra men det är tråkigt att lämna mina vänner i Umeå. Har inte hunnit berätta det för alla där än men om de inte får reda på det innan jag flyttar så lär det väl i alla fall märkas när jag inte dyker upp i staden till hösten.

Bostad i Göteborg har jag inte hunnit fixa och har inte så mycket till kötid någonstans då jag inte hade en susning om att jag skulle flytta till Göteborg förrän infallet kom i våras. Om det är någon som har tips på bostad så kan ni alltid få höra av er. En fördel är ju om det är nära till universitetet. Särskilt då jag ännu inte hittar så särdeles bra i staden.

Så till sist måste jag bara lägga in ett foto av min söta brorsdotter som har demonstrerat för mig hur man ser ut efter att på bästa sätt ha avnjutit en Messmörsmacka.

Om man äter på rätt sätt så upplevs smaken i hela huvudet och inte bara i munnen.

Ja, då har jobbet kommit igång på allvar. Åskan som härjat den senaste veckan har inneburit en viss ökning i arbetsbördan. Det i samband med sjukdom bland personalen ledde till att man absolut inte kunde känna sig “järNe lausch” i fredags men så kan det vara och jag klagar inte. Det var kul att det fanns så mycket att göra även om man vid vissa tillfällen önskade att telefonen kunde ta en liten paus så att man hann ikapp. Jag lämnade dock jobbet med ett leende på läpparna.

Samtidigt som det varit åska har även solen behagat visa sig från sin allra mest strålande sida och förlänat oss temperaturer en bra bit över 20º C. Något som jag personligen uppskattar väldigt mycket. Att vakna 05:30 och se på termometern att det är 19ºC är en stor lycka. Man vet att man inte behöver ha långbyxor och långärmad, att det troligtvis bara kommer att bli varmare under dagen, att även om det skulle regna när man går hem så behöver man inget paraply för det är så varmt regn att man inte börjar frysa och det går ju alltid att byta kläder väl hemma så att man är torr igen.

Som helgaktivitet valde jag att ta mig in till Göteborg för att träffa ett par två vänner och se på Carl-Einar Häckners varité. Han är verkligen en underhållare med min humor. Jag upptäcker även att jag börjat uppskatta ackrobaterna mer nu än när jag var liten. Det är nästan obehagligt hur lätt det får allt att verka. De måste nästan vara svårare att vara akrobat än idrottare i övrigt. Akrobaterna måste, som min vän Sara påpekade, le under tiden de anstränger sig som mest vilket inte är fallet med idrottarna.
Hursom… åker ni in till Göteborg i sommar och känner att ni har tid över så gå på Liseberg och se på varitén!